Brottsplatsundersökning

Först besåg man drängstugan och återfann två nedblodade stickade sängtäcken jämte den dödes arbetskläder. På golvet fanns en stor blodfläck där mördaren försökt tvätta bort densamma. Ett stycke tapet vid väggen var bortriven, men återfanns senare blodig efter vägen bort mot ån. I ett hörnskåp förvarades en huggyxa bemängd med blod. Eggen hade mördaren försökt avtorka, liksom även blodfläckar på förstugolvet och förstubron. Vidare återfanns spår efter en kälke bort mot uthusen. Marken var frusen och utetemperaturen -6 till -8 grader. Därefter gick man över till platsen dar den döde återfunnits; en från Skillebykvarn ledande rännil där liket låg kvar under en överkörsbro av plank, ca 200 m från brottsplatsen. I vattnet vid bron fanns en dragkälke stående. Man tog upp och lade den döde på en släde och forslade honom åter till drängstugan och lade upp honom på bordet.

Kroppen besiktigades; den var endast betäckt av en vit skjorta och en grå ylletröja. På huvudet återfanns tre större krossår som trängt igenom huvudskålen, därtill ett huggsår i halsen. Två av krossåren samt huggsåret i halsen bedömdes var för sig ha varit dödande. Den döde hade varit i tjänst hos Albert Johansson endast 2 1/2 månad.

Förhören

Först hördes drängen Carl Gustaf Carlsson, 29 år, och sammanboende i drängstugan med den mördade, och liksom denne anställd 2 1/2 månad tidigare. Han tillstod att de ibland varit oense men aldrig varit osams och grälat. Carl Gustaf sade att Lennqvist gått och lagt sig kl. 8, samt då somnat. medan Carl Gustaf satt och halvsulade samt klackade ett par av sina skor till kl. 11 på kvällen. Då knackade det på dörren, Lennqvist vaknade samt bad Carl Gustaf gå och öppna, vilket han gjorde. In kom tre manspersoner medförande 2 literbuteljer som de ställde på spiseln. De bad att få natthärbärge, men Lennqvist nekade. Carlsson ville inte vara med när främlingarna skulle bjuda på sprit, utan gick då ut och lade sig att sova på fodret i stallets fodergång där han sov till halv 6 dagen därpå, då drängen David Carlsson kom och väckte honom. Därefter hade Carl Gustaf rengjort stallet, varefter han gått till drängstugan för att hämta rakdonen. Han märkte då inget blod, för han hade inte tänt något ljus. Efter arbetet i stallet hade han gått in i drängstugan och tvättat händerna, i samma vatten som han kvällen innan blött sitt sulläder uti.

  Nästa förhör gällde dränggossen David Carlsson, 14 år. Han sade att han kvällen förut vid 7-tiden varit inne i drängstugan och då sett Carlsson ”läsa visor” och Lennqvist sysselsatt med att satta fast gångjärn på en koffert som han tillverkat. David hade efterföljande morgon först fodrat kreaturen, sedan knackat på drängstugans fönster för att väcka de två drängarna, men därvid inte fått något svar. Därefter hade David gått till stallet och funnit Carlsson sovande där, varför han inte väckte denne. David kunde för polisen berätta att Carlsson och Lennqvist inte kom bra överens.

Husbonden Johansson stod sedan i tur att förhöras, och denne berättade att Carlsson druckit kaffe hos honom och då omnämnt de tre luffarna, som föregående kväll kommit till drängstugan, varför han lagt sig i stallet att sova. Albert Johansson hade efter morgonkaffet besökt drängstugan och funnit blodspåren, samt även yxan som hade använts. Därefter hade de börjat söka efter Lennqvist i närmaste omgivningen, varvid även Carlsson varit med, men denne visade sig likgiltig över händelsen.

En annan dräng, Johan Alfred Hammarlund hade på morgonen fått höra talas om händelsen. Det var denne som gått till ån och där funnit bolstern sticka upp ur vattnet under överkörsbron. Han gick då ned och fann en människokropp ligga i vattnet, därtill en kudde.

Erkännandet

Så hördes då Carlsson på nytt, men denne bedyrade sin oskuld. Pga omständigheterna förklarades dock Carlsson som misstänkt för mordet, och avfördes till Trosa stadshäkte. Den 12/2 vid förhöret på Trosa polisstation, erkände Carlsson mordet och berättade följande version:

Under del att Carlsson lagade sina stövlar hade Lennqvist erbjudit honom en sup och det ledde till att de gemensamt druckit en hel liter brännvin. De hade tvistat om flickorna på gården och Lennqvist hade retats med Carlsson. Lennqvist lade sig och somnade. Carlsson gick då och hämtade yxan ur hörnskåpet, gick sedan förbi spiseln bakom Lennqvists huvudgärd för att denne ej skulle se yxan och tilldelade därpå Lennqvist ett kraftigt slag mot bakre delen av huvudet så att han förlorade medvetandet och låg orörlig. Därefter hade Carlsson gått ut på förstubron för att konstatera om någon sett eller hört händelsen. Efter ett par minuter gick han in igen och fann att Lennqvist ännu var vid liv, varför Carlsson på nytt tog yxan och gav Lennqvist andra och tredje slaget mot huvudet. Han avslutade med ett slag mot tinningen och sedan yxhugget mot halsen.

Så här gick det till....

Carlsson berättade att han sedan gått och hämtat kälken vid ladugården och dragit upp den på förstubron, varefter han burit ut kroppen, lagt den på kälken tillsammans med sängkläderna, dragit kälken till överkörsbron och stjälpt kroppen i vattnet. Han hade sedan gått tillbaka till drängkammaren, tagit Lennqvists kläder ur klädskåpet och lagt dem i sin egen koffert. Därefter hade han tagit Lennqvists klocka och lagt den under sitt eget täcke för att leda misstankarna mot de tre luffarna som Carlsson uppgivit. Efter detta hade Carlsson rivit bort den blodiga delen av tapeten, vidare hade han tvättat/torkat av golvet med en tidning, samt ställt tillbaka yxan i hörnskåpet, och sedan gått och lagt sig i stallet.

Hatmord

Som anledning till mordet uppgav Carlsson att han hyste hat till Lennqvist sedan slutet av november, men det var inte hans mening att döda honom. Eftersom första slaget med yxan blev så hårt, ansåg han att det var lika bra att fullborda mordet.

Den 16/2 1903 företogs rättsmedicinsk undersökning av den döde uti drängstugan, där förutom huvudet även bukhinnan, bukhålan, lungsäckar och hjärtsäcken undersöktes av provinsialläkare Magnus Stenberg. Ett fylligt protokoll upprättades.

Den 26/3 samma är hölls ett sammanträde vid Länsfängelset i Nyköping, där Carlsson berättade att han varit nykter vid mordtillfället. Vidare att Lennqvist 14 dagar tidigare sagt att han var arg på husbonden och tänkte sluta, samt i samband därmed tända eld på gården. Carlsson menade att efter dessa hotelser så var det lika bra att Lennqvist vore borta. Andra skäl var det förhållandet att Lennqvist en gång jagat honom för att slå honom med ett järnstycke. Vidare hade Lennqvist vid ett annat tillfälle stängt in Carlsson i stallet så att han blev tvungen krypa ut genom gödselluckan. Carlsson medgav att han tagit Lennqvists klocka och kläder. Klockan hade han tagit därför att Lennqvist tidigare vid en osämja hade dragit sönder Carlssons egen klocka.

Tingsrättens dom

Fyra Skillebybor var närvarande för att vittna den 26/3, däribland nämndeman Oskar Eriksson, en av bönderna vid Skilleby. Vittnena kände inget ofördelaktigt om Carlsson. men visste om att Carlsson och Lennqvist inte gick bra ihop. Carlsson dömdes vid detta tillfälle att mista livet samt att för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig.

Processen fortgår

Under april 1903 genomgår processen en förändring. Carlsson har uppenbarligen fått hjälp för att rädda sitt liv. På de sju första sidorna i protokollet förklarar han att det inte var något överlagt mord. Han var offer för en tillfällig sinnesförvirring. Vidare åberopar han sin dåliga uppväxtmiljö, en huvudskada som han 2 år tidigare ådragit sig vid ett fall ned i en lergrop, och att hans mor missbrukade sprit, vilket även hans mormor gjort. Han uppger även att hans yngre bror August är mindre vetande och blir alldeles vild av sprit, så vild att denne en gång "med en yxa sönderhuggit en chiffonier blott för att åtkomma en därstädes förvarad literbutelj med brännvin". Att en farbror 27 år tidigare begått självmord genom hängning, anförs likaså som exempel på usel uppväxtmiljö.

Komministern i Ytter Enhörna (Carlssons hemförsamling), inkom med en text den 12/4 1903, i 8 punkter, där denne på 1 1/2 sida beskriver Carlssons dåliga hemförhållanden under uppväxtåren.

Därefter följer fängelsedirektörens i Nyköping utlåtande av den 15/4  1903, där denne vidimerar Carlssons "svaga själsförmögenheter" men att denne är lugn, tystlåten och vänlig.

Vad är sant?

Ovannämnda inlagor kom så till Kongl.. Hofrätten för bedömning och den 21/4 återvisade man ärendet till Tingsrätten. Kongl. Hofrätten motiverar sig och skriver att dels har Tingsrätten ej i tillräcklig grad förhört personer vid Skilleby, dels har man inte förhört fjärdingsman Flodqvist, vilken direkt från Carlsson erhållit uppgifter av betydelse, då Flodqvist for med Carlsson från Skilleby till häktet i Trosa.

... Nytt förhör i Nyköping

Den 30/6  1903 höll man på nytt förhör vid Nyköpings länsfängelse. Carlsson ville vid detta tillfälle tillfoga två omständigheter som han tidigare dolt/ej omnämnt:

…att folket vid Skilleby ville bli av med Lennqvist

... att nämndemän Oskar Eriksson, under transporten från Skilleby till häktet i Trosa, velat tvinga Carlsson säga att mordet skett under sinnesförvirring.

Vidare framkom vid detta tillfälle att Carlsson, vid nyss nämnda transport, dagen efter mordet, iklätt sig Lennqvists kläder (rock, byxor och väst).

Nästkommande sammanträde hölls vid Länsfängelset den 11/2 1904 och protokollet återfinns i dombok nr 122 för år 1904. Som åklagare satt då kronolänsman J Rob. Lindberg. Till detta sammanträde hade Kongl. Medicinalstyrelsens intygande av den 30/12  1903 inkommit. Där intygar sakkunskapen att Carlsson är "från barndomen en undermålig/imbecill individ, och i psykiskt hänseende så ofullständigt utvecklad att han måste anses vara i saknad av förståndets fulla bruk".

En kommentar kan därvid vara på sin plats:

?? Hur kunde Medicinalstyrelsen uttrycka sig så om en person som dock genomgått folkskolan? Deras enda stöd för sin uppfattning torde ha varit del förhållandet att Carlsson ej blivit kallad göra sin värnplikt. Dessutom hade inte Skillebyborna kunnat konstatera några brister hos Carlsson, de människor som dock dagligen hade umgåtts med drängen Carlsson. Av Kronolänsmans eget utlåtande framgår att hans uppfattning avviker starkt från Medi­cinalstyrelsens, och hans utlåtande förefaller mig mer trovärdig än Medicinalstyrelsens.

Nytt domslut

Utslaget i målet blev att drängen Carl Gustaf Carlsson dömdes för mord och rån till 8 år straffarbete och förlustig medborgerligt förtroende i 6 år.

Hur det gick sen???

Vid Långholmen

Carlsson skrivs in den 18/2  1904 (Långholmens bok DIII aa=27), och noteras som ogift och dräng, samt beskrivs på följande sätt:

- har mörkbrunt hår, gråblå ögon och bred näsa. Ett ovalt ansikte, undersätsig kroppsbyggnad, är 1,59 m lång och väger 71 kg, samt har en mörk fläck på halsens framsida.

N.S

Jag ser det som angeläget för oss nutidsmänniskor att göra jämförelsen mellan dåtida förhållanden och dagens situation vid våra fängelser, varför vi följer Carlssons öde ytterligare ett tag.

Vid Carlssons inskrivning noterades 15 poster persedlar, däribland 1 nattkappa, 4 skjortor, 1 snusdosa, 1 par kalsonger, 1 par skor och ett par strumpor, samt kr 23:69 i egna kontanter.

Straffet var ju utsatt till 8 år och det innebar att han blev dömd till 3 år på enrum, till den 14-02-1907, men han skötte sig sannolikt väl, ty enrumsstraffet reducerades till 2 år, varefter han den 9/4 1906 överfördes till gemensamhetsfängelset.

Ett annat tecken på att Carlsson var en foglig fånge är det förhållandet att han ej noteras för några interna bestraffningar under sin fängelsetid. Jag ger nu några exempel på den senare typen av extrastraff, så får läsaren en inblick i dåtida fängelselivet:

/ 4 dygns ljus cell utan arbete, för försök att vid ankomsten smuggla in otillåten effekt.

2 6 dygns ljus cell utan arbete, för försök att smuggla in tidningar i fängelset.

3 21 dygns ljus cell utan arbete, för vägran att utföra anbefallt arbete.

4 21 dygns ljus cell utan arbete, därav 8 dygn utan sängkläder ,för vägran att lyda.

Carlsson blev utsläppt den 25/5  1911, klockan 8 f.m, och hade då gjort sina 8 år. På den tiden existerade ingen avkortning av straffet, för att brottslingen skött sig väl.

                            Av: Olle Eriksson

Det var här liket hittades: "en från Skillebykvarn ledande rännil där liket låg kvar under en överkörsbro av plank, ca 200 m från brottsplatsen." Foto taget januari 2004